Bouguereau made more than seven hundred finished works. French painter. From 1838 to 1841 he took drawing lessons from Louis Sage, a pupil of Ingres, while attending the coll?ge at Pons. In 1841 the family moved to Bordeaux where in 1842 his father allowed him to attend the Ecole Municipale de Dessin et de Peinture part-time, under Jean-Paul Alaux. In 1844 he won the first prize for figure painting, which confirmed his desire to become a painter. As there were insufficient family funds to send him straight to Paris he painted portraits of the local gentry from 1845 to 1846 to earn money. In 1846 he enrolled at the Ecole des Beaux-Arts, Paris, in the studio of Francois-Edouard Picot. This was the beginning of the standard academic training of which he became so ardent a defender later in life. Such early works as Equality reveal the technical proficiency he had attained even while still training. In 1850 he was awarded one of the two Premier Grand Prix de Rome for Zenobia Discovered by Shepherds on the Bank of the River Araxes (1850; Paris, Ecole N. Sup. B.-A.). In December 1850 he left for Rome where he remained at the Villa Medici until 1854, working under Victor Schnetz and Jean Alaux (1786-1864). During this period he made an extensive study of Giotto's work at Assisi and Padua and was also impressed by the works of other Renaissance masters and by Classical art. On his return to France he exhibited the Triumph of the Martyr (1853; Luneville, Mus. Luneville; ) at the Salon of 1854. It depicted St Cecilia's body being carried to the catacombs, and its high finish, restrained colour and classical poses were to be constant features of his painting thereafter. All his works were executed in several stages involving an initial oil sketch followed by numerous pencil drawings taken from life. Though he generally restricted himself to classical, religious and genre subjects, he was commissioned by the state to paint Napoleon III Visiting the Flood Victims of Tarascon in 1856   Related Paintings of Adolphe William Bouguereau :. | The Birth of Venus | Saint Louis Renderingjustice (mk26) | Le pintemps (mk26) | Indiget Family (mk26) | Le jour des morts (mk26) |
Related Artists:
Hendrick van Somer
Hendrick van Someren, or Somer (1615, Amsterdam - 1685, Amsterdam), was a Dutch Golden Age painter. According to Houbraken he was the son of the "van Zomeren" who took in the young Adriaen Brouwer after he fled Frans Hals' workshop to try his luck in Amsterdam. Houbraken claimed Henrik van Someren was a good painter of historical allegories, landscapes, and flower still lifes. According to the RKD no works survive in the styles Houbraken mentioned, only "hermits" in the style of Ribera. He was the son of the painter Barend van Someren and the grandson of Aert Mijtens. He was the pupil of Jusepe de Ribera and at least one of his works had a forged signature of Ribera.He is possibly the same painter sometimes referred to as Enrico Fiammingo.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
CUYP, Aelbert
Dutch Baroque Era Painter, 1620-1691 Painter and draughtsman, son of (1) Jacob Cuyp. One of the most important landscape painters of 17th-century Netherlands, he combined a wide range of sources and influences, most notably in the application of lighting effects derived from Italianate painting to typical Dutch subjects. Such traditional themes as townscapes, winter scenes, cattle pieces and equestrian portraits were stylistically transformed and given new grandeur. Aelbert was virtually unknown outside his native town, and his influence in the 17th century was negligible.